Know thyself, var inskrivet i Apollontemplet i Delfi.
”To know thyself is the beginning of wisdom.” Sokrates 469-399 f.Kr
Fick en insikt i helgen. Borde ju fått den långt tidigare då jag ändå läst en del om Sokrates. Men bättre sent än aldrig. Det finns ju bara ”nu” så inget att gräma sig över.
Studerar en del beteendevetenskap då detta är rätt fascinerande. Att förstå andra är ju en väldigt viktig egenskap som kan öppna många dörrar för en. Började i samband med det fundera över mina egna spärrar och varför jag har så svårt med vissa saker. Det är som att hela ens undermedvetna bara bromsar upp en. Då blir det väldigt svårt att göra saker oavsett hur mycket du vet att det är bra att ta sig ur sin ”bekvämlighetszon”.
Började fundera över mina egna värderingar, mål och känslor. Nu menar jag 100% ärlig mot sig själv!! Är saker som inte är direkt smickrande men dom är iallafall det jag känner. Vet att jag har svårt med känslor och kan upplevas som känslokall bland annat… Tog ett personlighetstest bara för att se om det fanns något namn på min typ av personlighet. Blev ”arkitekt” eller INTJ (vad nu det betyder). Jo det stämde väl in det som som stod i beskrivningen. Min fru blev ”medlare” vilket stämde bra på henne. Sak samma om detta var så vetenskapligt test men iallafall något.
Anledningen till att jag tar upp detta är att vi är alla olika. Inget nytt där, men ofta kanske vi jobbar lite för mycket med att lära känna andra. Att verkligen veta själv vem man är ju extremt viktigt då du ändå måste leva med dig själv hela tiden.
Tänk bara på exempelvis när du ska göra något men lätt skjuter upp det. Skjuter upp saken för att den är tråkig, du bara är lat, eller för att det är något som inte resonerar med dina egna värderingar?
Säg att du ska träna. Alla vet det är nyttigt att röra på sig. Varför är det då så svårt för vissa att göra det?
Det är jobbigt, det tar tid, du tycker det är tråkigt. Eller så kanske du bara inte ser dig själv som en person som tränar? Du kanske tycker dom är ”sportnördar” och det ÄR inte DU.
Eller du ska kontakta kunder men drar dig för samtalen. Du vet att du måste ringa. Du dör inte av det. Du vet troligen vad du ska säga och förhoppningsvis är det ett samtal som ska hjälpa kunden på något sätt.
Så varför känns det så jobbigt i många lägen att ta det där samtalet?
Sök inom dig! Hur känns det? Varför tar det emot? Går det emot mina inre värderingar? Vad får du ut av det? Är det något som faktiskt leder till ett mål som är viktigt för dig?
Ska du få en tillvaro och ett liv du trivs med måste du hjärta, hjärna och handling vara i harmoni.
Lär känna dig själv, acceptera att saker är som de är. Självklart kan man ändra på sig men vissa saker ligger nog så djupt rotat att de är en så grundläggande del av den man är att du nog gör rätt i att acceptera och arbeta med det istället för att försöka ändra på dig.
Så hitta rätt sysselsättning, jobb eller hobby, som verkligen passar dig som person. Annars finns risken att varje dag blir en inre kamp och ångest mm bara växer på.
