En minst sagt jobbig vecka. Fick beskedet att en gammal god vän gått bort. Försökte då kontakta hans gamla kollegor och gemensamma gamla vänner för att informera om detta. Visade sig då att en till gått bort nyligen och ska begravas på fredag. Blev minst sagt jobbigt då alla minnen kom fram. Passar dessutom Botvid center nästan varje dag där Panasonic hade sitt lager på 90 talet. Ser fönstret där vi brukade sitta och fika ibland när vårsolen låg på. Var en rolig tid och många fina minnen!
Vila i frid Bobo och Bengan!
Men nu är frågan vad man lär sig av detta. Det enda man vet säkert med livet är ju att man ska dö…
Som Michael A Singer beskriver i sin bok ”Släpp själen fri”: Tänk om du fick möta Döden som säger attdet är dags att komma med nu. Nej, säger du. Jag måste få lite mer tid på mig! Du måste ge mig en vecka. Då svarar Döden: Men vad ska du göra på den veckan? Du har fått 52 veckor de senaste året. Varför gjorde du inte det då?
Nu är väl inte det ordagrant som han skrev men ni förstår nog. Vi skjuter lätt upp saker för vi inte inser hur bräckligt livet är och att allt kan vara slut i nästa sekund. Ta tillvara på tiden, gör det du tycker är viktigt och uppskatta varje morgon du vaknar!
Ställ dig frågan: Om jag bara hade en vecka kvar, vad skulle jag vilja göra då? Vad är viktigast?
Know thyself, var inskrivet i Apollontemplet i Delfi.
”To know thyself is the beginning of wisdom.” Sokrates 469-399 f.Kr
Fick en insikt i helgen. Borde ju fått den långt tidigare då jag ändå läst en del om Sokrates. Men bättre sent än aldrig. Det finns ju bara ”nu” så inget att gräma sig över.
Studerar en del beteendevetenskap då detta är rätt fascinerande. Att förstå andra är ju en väldigt viktig egenskap som kan öppna många dörrar för en. Började i samband med det fundera över mina egna spärrar och varför jag har så svårt med vissa saker. Det är som att hela ens undermedvetna bara bromsar upp en. Då blir det väldigt svårt att göra saker oavsett hur mycket du vet att det är bra att ta sig ur sin ”bekvämlighetszon”.
Började fundera över mina egna värderingar, mål och känslor. Nu menar jag 100% ärlig mot sig själv!! Är saker som inte är direkt smickrande men dom är iallafall det jag känner. Vet att jag har svårt med känslor och kan upplevas som känslokall bland annat… Tog ett personlighetstest bara för att se om det fanns något namn på min typ av personlighet. Blev ”arkitekt” eller INTJ (vad nu det betyder). Jo det stämde väl in det som som stod i beskrivningen. Min fru blev ”medlare” vilket stämde bra på henne. Sak samma om detta var så vetenskapligt test men iallafall något.
Anledningen till att jag tar upp detta är att vi är alla olika. Inget nytt där, men ofta kanske vi jobbar lite för mycket med att lära känna andra. Att verkligen veta själv vem man är ju extremt viktigt då du ändå måste leva med dig själv hela tiden.
Tänk bara på exempelvis när du ska göra något men lätt skjuter upp det. Skjuter upp saken för att den är tråkig, du bara är lat, eller för att det är något som inte resonerar med dina egna värderingar?
Säg att du ska träna. Alla vet det är nyttigt att röra på sig. Varför är det då så svårt för vissa att göra det?
Det är jobbigt, det tar tid, du tycker det är tråkigt. Eller så kanske du bara inte ser dig själv som en person som tränar? Du kanske tycker dom är ”sportnördar” och det ÄR inte DU.
Eller du ska kontakta kunder men drar dig för samtalen. Du vet att du måste ringa. Du dör inte av det. Du vet troligen vad du ska säga och förhoppningsvis är det ett samtal som ska hjälpa kunden på något sätt.
Så varför känns det så jobbigt i många lägen att ta det där samtalet?
Sök inom dig! Hur känns det? Varför tar det emot? Går det emot mina inre värderingar? Vad får du ut av det? Är det något som faktiskt leder till ett mål som är viktigt för dig?
Ska du få en tillvaro och ett liv du trivs med måste du hjärta, hjärna och handling vara i harmoni.
Lär känna dig själv, acceptera att saker är som de är. Självklart kan man ändra på sig men vissa saker ligger nog så djupt rotat att de är en så grundläggande del av den man är att du nog gör rätt i att acceptera och arbeta med det istället för att försöka ändra på dig.
Så hitta rätt sysselsättning, jobb eller hobby, som verkligen passar dig som person. Annars finns risken att varje dag blir en inre kamp och ångest mm bara växer på.
Oavsett hur mycket du försöker tänka positivt och ta dig framåt så kommer saker som får dig ur balans!
Har du tränat på att tänka framåt så är en liten sak inte så svår att ta sig ur. Men du kommer stöta på perioder då det ena avlöser det andra och helt plötsligt kommer tvivlen krypande och du börjar ifrågasätta allt.
Då blir första delen i mindfulness extra viktig. Acceptera. Att bara Acceptera att det är som det är hjälper otroligt mycket. Du behöver inte gilla det, men Acceptera det och skapa inte ett inre motstånd. Det som har hänt har hänt. Det går inte att ändra. Det enda du kan ändra är vart du är på väg!
Har själv nu stött på lite för mycket så jag kom i detta läge. Extra jobbigt när man vill förmedla kunskap som ska hjälpa en i dessa situationer. Det är inte lätt. Men det går! Man får tryck saker är orättvist och skit. Men hjälper det? Nä, men skönt att få ur känslan. Sen är det bara se framåt och inse att du skapar din framtid!
This to shall pass. Allt är övergående. Både bra och dåliga saker. Ha sikte mot ditt mål och jobba mot det så kommer du närmare det varje dag.
Boken ”Eat that frog” av Brian Tracy har väl lite som grund att just köra på denna filosofi.
Gör det som är jobbigt först och sen blir din dag enklare!
Finns flera böcker jag läst om just time management där deta är en grundsten. Att få bort det som är tungt och tar mycket av ens fokus och mentala energi är otroligt befriande!
Så ge det en chans. Ta några agar där du planerar in att göra en krävande uppgift direkt på morgonen. Innan man börjar gå igenom mejl och annat som lätt får en att tappa fokus på det man verkligen ska göra.
Spar enkla uppgifter till slutet av dagen så kommer du få mycket mer gjort!
